Advent

Just nu känns allt lite bättre. Som att jag fått lite ro i allt.
Mathias börjar jobba på halvtid på måndag igen.
Skolan får gå som den gör - det finns viktigare saker.

Ikväll har vi haft mys. Barnen var här och vi bakade pepparkakor och lussekatter. Lite adventsstämning har nu infunnit sig. Nu är det mys med gubben som gäller resten av kvällen.
:)

Ekorrhjul

Vad gör man när det enda man vill är att krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet i typ hundra år? När man känner att man på fullt allvar inte orkar mer? En känsla av att bara vilja stänga av eller fortsätta där det var innan allt blev så här jobbigt... Och ingenting kan man göra åt vissa saker. Man ska visst ha inställningen att allting skiter sig och kommer vara stört jobbigt, då blir man åtminstone inte besviken om det mot förmodan skulle gå något bättre än sämst.

Jaja. Någon gång framåt våren är det kanske bra igen. Då kanske vi kan få njuta av att vi faktiskt ska bli föräldrar? Det är inte en chans att vi hinner nu.

Kan jag få hoppa av det här eländiga ekorrhjulet nu?

Funderingar

Satt och lyssnade lite halvt om halvt på en konversation ikväll på jobbet. Det var två män som båda drabbats av stroke. Än en gång kom allt över mig. Tecken, känslor, undersökningar - allt så otäckt bekant. Jag var tvungen att gå. Tårarna vällde upp i ögonen. Igen.
Vi hade sån tur. Det kunde lika gärna ha varit Mathias som satt där. Jag vet inte om jag någonsin kommer att förstå vilket under, tur, änglavakt vi hade. Jag kan inte nog tacka för att allt är bra. Ta aldrig någon för givet. Uppskatta varandra alltid.