Vår lilla krabba

Det sparkas på för fullt i magen. Aktiv liten krabat. Vår lilla krabba. Längtar så efter Bebis, vem det än må vara där inne. Förhoppningsvis med sin pappas vackra ögon. Hoppas allt är bra där inne. :) Snart ska vi åka till Ullared och köpa lite grejer till Bebis. Ska bli en trevlig liten utflykt. Sen måste vi byta bil, ska bli roligt, men det är ju en djungel! Vill ju helst bara ha en som går.. Men i lilla golfen går inte ens vagnen in som vi har köpt, så..

För övrigt känner jag mig lite uttråkad den här veckan. Jobbar knappt inget eftersom skolan har lov. Uppsatsen är inte rolig direkt, även om jag börjat se ljuset i tunneln - äntligen! Dessutom är det så kallt så helst skulle jag stå i duschen hela dan eller ligga under täcket. En kakelugn eller öppen spis hade inte varit fel! Undrar om de vill installera det här i kyrkan?! Vi ska åtminstone få torktumlare och ny tvättmaskin! Och det är jag överlycklig för! Och Mathias mamma också, nu får hon tvätta lakan åt oss i sin tvättstuga. Nu är det hopplöst att hänga tvätt, den hänger på en ställning i vardagsrummet. Inte jättevackert direkt. På sommaren när man kan hänga ute går det ju bra, men så här års... Så det ska bli så skönt när det är på plats!

Nu vill jag ha vår! Vill plocka blåsippor och sitta i solen och fika.

uppsatsångest

Den hemska uppsatsen gör mig totalt gråhårig. Det finns inga ord för all avsky jag känner för den. Jag vill bara vara klar!! Känns som att jag inte på riktigt kan njuta av Bebis och graviditeten eftersom det hela tiden hänger över mig. Det är bara en dryg vecka kvar tills den ska vara helt färdig för opponeringen. Undrar just hur det kommer att gå. Känns som ett berg som ska bestigas. Har slitit med eländet hela dan igår och idag, känns ändå som jag mest trampar vatten. Förstår inte hur segt och svårt det kan vara. Men efter allt som tog ned mig i höstas så har jag inte hittat tillbaka till varken motivation eller engagemang.

Har varit och tittat på Jossans och Mattias vigsel i eftermiddag. Det var fint! Tänkte mycket på vårt bröllop och vårt äktenskap. Blir påmind när man går på bröllop, hur bra man har det som har varandra och hur mycket man tar för givet. Borde ha lärt mig att inte göra det sen förra våren, men det är lätt att hamna där igen. Idag är det ju till och med Alla Hjärtans Dag. Fast man vet man ju på något sätt ändå att man tycker om varandra, utan att visa det hela tiden med blommor och så. Men så klart man ska visa och ge varandra uppskattning och kärlek, inte så jag menar. Men det behöver inte vara en speciell dag för det. För övrigt hade vi treårig förlovningsdag i onsdags, fick en fin orchidé till min samling. Passade perfekt mot vårgardinerna i köket, det hade mannen min tänkt ut bra.

Åter till slitet innan middag och Melodifestivalen. Imorgon blir det gravidvattengympa och sedan fira Sanna som blir 9 år. Sen skriva uppsats igen... hu!

mvc

Igår var det dags för ett besök på mvc igen. Mäta, väga och prata. Barnmorskan tycker inte att jag äter tillräckligt. Men jag äter massor om man jämför med för några veckor sen, men det räcker visst inte... Magmåttet var för litet. Har bara gått upp två kilo från inskrivningsvikten. Fast jag gick ju ner 5-6 kg först så jag har ju gått upp rätt mycket om man ser det så. Hon tror att han (alla säger han så jag tänker han också rätt mycket) ligger i tvärläge - skulle förklara varför jag har ont vid höfterna en del. Fast det kan också vara sammandragningar. Hm. Mycket som händer med ens kropp som man inte begriper eller kan förstå. Det är bara att hänga med.. Men förmodligen ligger han på tvären. Hon sa i alla fall att med tanke på den kurva som vår Bebis har valt att ta nu så behöver jag inte oroa mej över att få en jättebebis. Mathias var en jättebebis när han föddes, och jag var inte liten heller. Men hon tippade på 3,2 kg som det såg ut nu. Vi får väl se i slutet av maj vad de säger då och vem som kommer ut. :)
Längtar!

Bebis

I min mage är det full fart. Det sparkas och vänds på sig dagarna i ända. Igårkväll trodde jag inte att jag skulle kunna sova, sparkade mamma hårt och länge. Det är en oerhörd känsla, svår att förklara eller begripa, hur vår lilla Bebis kan finnas där inne och växa och utvecklas. Magen växer för övrigt en del nu. Kan nog inte dölja det längre, varför jag nu skulle vilja göra det?! Köpte tillochmed mammabyxor i helgen när vi var i Kalmar (finns inga mammakläder i Oskarshamn - tycker tydligen inte att det ska födas barn här). Har varit svårt att knäppa byxor senaste dagarna, har typ ett par jeans jag kan ha. Men i det här fallet är det ett roligt problem! Ikväll ska vi förhoppningsvis hälsa på vännernas nya tillskott Jonatan. Förhoppningsvis en framtida lekkamrat för Bebis. :)