Måndagsmorgon

Ny vecka. Nya åtagande, utmaningar och förväntningar. Laddar upp för veckan i lugn och ro. Sovit lite längre. Frukost i min ensamhet. Mathias försvann tidigt till jobbet. En puss och så var han borta. Men han kommer snart hem igen. Fyra timmar går fort. Det är lagom att jobba det!

Helgen har varit helt ok. Gått fort som vanligt tycker jag. Fredagskvällen var vi hos Mathias mamma och åt pizza. Hon var ensam och ville ha lite sällskap. Städade LRF också, så skönt att ha det gjort och ha helgen fri. Var och klippte mig också, blev bra tycker jag. Men dags att färga om, börjar få sån tråkig ljusbrun färg igen. Lördagen var jag först tidigt på morgonen och jobbade på Café Shalom, fixade i ordning inför öppningen. Sen åkte vi till avslutningen på pedagogiken i Kalmar. Gick bra, ganska intressant dag faktiskt. Gav mig lite idéer och förslag. Vännerna peppade mig, välbehövligt då. På kvällen var vi ute och åt med mamma och pappa. Så gott och dessutom trevligt. Kollade Eurovision hemma, Mathias och pappa sov i omgångar. Jaja, jag ska väl inte klaga, jag brukar inte va sämre själv. Söndag var jag i kyrkan, gudstjänst på förmiddagen och lite bebisgos. Kvällen var det församlinsmöte. Däremellan firade vi Gun med middag hemma hos dem. Hade en skön, och för en gångs skull lugn, eftermiddag i solen på deras balkong. Så helgen har varit helt ok, synd att den är slut bara.

Idag blir det att försöka fixa till pedogikuppgifterna som är kvar. Sen blir att fixa det sista på uppsatsen i eftermiddag. Sen jobba lite och därefter på avskedsfest för Ragnar med Mathias jobb. Så den här dagen går nog den också. :)

Äntligen fredag

Sitter och sliter med uppsatsen. Skönt att vi nästan är klara. Lämna in på måndag är planen. Onsdag är deadline. Vore gutt att lämna in ett par dagar innan. Får väl se hur det går. Sen är det nästan sommar... äntligen! Och så bara en termin kvar. Den kommer bli hemsk dock. Vi ska ha lärare som inte är min favorit direkt... ingen annans heller knappt. Hu. Men det rer sig nog.

De gick sådär med barnen. Sanna skulle sova hos mormor, Adam vägrade då att vara med oss. Så han gick gråtande ner till mormor. Så är det. Övertrött plus att han varit hos pappa. Lite mycket på en gång. Så vi sov hemma. Igår var vi där, kokade kräm och gjorde rabarberpaj. Hade mysigt i solen. Blir så orolig för de stackars barnen. Otrygghet. Vet inte vad jag och Mathias kan göra för att hjälpa?!

Imorgon är det examination i interkulturella pedgogiken. Har fixat redovisningen, både power point och faktablad om Somalia som är det land som vi arbetat med i vår grupp. Ligger efter med ett par uppgifter, måste ta och fixa till det. Vore skönt att få ett avslut på den kursen också. Hamnade efter när Mathias var sjuk, har inte orkat ta ifatt än.

Ikväll blir det lugnt och skönt hemma tror jag. Ska klippa mig och sen åker jag nog och städar LRF när jag ändå är i stan. Skönt att ha helgen fri från jobb. Imorgon ska vi ut och äta med mamma och fira Mors dag. Sen blir det tårta och Eurovision hos oss.

Blev lite ledsen idag. Men sånt är väl livet. Alltid är det jag som blir över. Är det inte konstigt? Eller ja, kanske inte. Det är väl min lott i livet. Är lite smått le på den. Är jag för snäll? Nej. Antagligen för dum.

Snart kommer Linda hem. Trevligt! Försöker få ihop en träff med flickorna. Inte lätt när man är fyra stycken boende på tre olika ställen med olika tider, jobb, skolor.. Hoppas det går att få till! Vore mysigt.

Nu ska jag pyssla om gubben min lite. Tjingeling.

Energidränage

Så är det med vissa människor. De liksom tömmer en på kraft, ork och motivation. Jag blir bara sååå trött.

Idag tills imorgon ska vi ha barnen. Mysigt. Men intensivt skulle jag gissa. :)

Uppsatsen går typ två steg framåt och minst ett bakåt dag för dag. Handledaren är bra men har många kommentarer. Blir nog bra när det är färdigt. Vill vara klar nu!

Var ett par killar här igår och tittade på bilen. Ville inte ge så mycket som vi hade tänkt. Kunde inte kompromissa så vi sket i det. De skulle fundera lite. Får väl se om de hör av sig igen. Det går nog fler tåg.

Jag är lite le idag. Det är nog vädret. Är så kallt. Och så är jag stressad över tusen saker. Det blir nog bättre med lite mys hos barnen tillsammans med gubben min.

Berg och djupa dalar

Igår var jag i en dal. På dagen. Kvällen var jag på väg uppåt. Idag vet jag inte om jag är på väg upp eller ner. Har varit många dalar i vår. Djupare dalar. Kanske blir bergen högre och vackrare då också? Väl uppe på bergen njuter jag. Lycklig. Jag är lycklig. Men ibland kommer en dal. Det är väl så livet är? Det är så mycket som påverkar dalarna, och bergen också förresten. Vissa dagar hoppar jag mellan bergstopparna och njuter av att se livet ligga för mina fötter. För våra fötter. Andra stunder ser jag bergen nerifrån och undrar om det alls går att ta sig upp. Som tur är stannar jag inte så ofta nere i dalarna. Jag har en drivkraft. En styrka. Alla har det. Mer än man tror. Jag har fått erfara min i vår. Fast jag mest velat gråta. Krypa ut mitt skinn. Skrika. Springa. Fly. Men jag har stannat. Aldrig att jag skulle ha gått från Mathias sida, inte så jag menar. Men jag har velat fly ur känslor, situationer, omständigheter, oro.. ”Han ger mera nåd din börda blir tyngre.” Så är det. Jag är tacksam. Och lycklig.
Det är nog så att bergen blir vackrare när dalarna varit djupare!

Fin dag

Idag har varit en fin dag. Slapp och skön. Blev väckt av älsklingen med frukost på sängen vid nio, då hade han varit uppe och putsat fönster och bytt gardiner. Fick nästan dåligt samvete för att jag bara låg och sov. Han är så duktig min lilla gubbe. Men han får väl skylla sig själv när han vill upp och styra vid sju.. Var en sväng i stan sen. Köpte lite blommor igen och två tomatplantor som jag har planterat. Fixade iordning lite i trädgården när solen var framme. Försöket plugga med blandad framgång. Börjar känna mig liiite stressad över uppsatsen nu måste jag säga. Fredag ska vi vara klara har vi sagt, ska lämnas in på måndag senast. Blir nog bra. Ikväll har vi varit hos Susanne, Sanna och Adam tillsammans med Robin och Ida. Var trevligt och mysigt. Grillade på gården och sen jordgubbar, glass, grädde och maränger framför tv:n. Grillade "rövben" enligt Adam. Blir lite fel ibland. :) Nu sover älsklingen så sött här bredvid, kissekatterna med. Ska nog ta och krypa ner jag också. Natti!

Intensiv vecka

Den här veckan har varit oerhört intensiv. Så nu är det skönt att det är fredag och lite ledigt i helgen. Jessica och jag har gjort alla våra tre intervjuer till uppsatsen som vi skriver om ensamkommande flyktingbarn. Vi har jobbat på mycket med själva skrivande och varit på handledning. Ska vara klara om en vecka så det är lite att göra. Om ett par timmar kommer hon hit igen, tog lite sovmorgon idag. Var välbehövligt. Igår jobbade jag från 5 till 23. Coor på morgonen, sen plugg och handledning i Kalmar, tillbaka till Coor och direkt vidare till Folkhögskolan för att servera vin och ostbricka och pyssla om gästerna där lite. Så känner mej lite sliten idag. Skulle haft hajk med Salt ikväll tills imorgon, men flyttade fram det till hösten - skönt!



Nästa vecka lär väl inte bli lugnare direkt. Uppsatsen ska ju då vara färdig. Vi har Sanna och Adam onsdag torsdag för Susanne ska iväg med jobbet, Gun jobbar och Krister ska opereras. Dessutom är det avslutning för Interkulturella pedagogiken i Kalmar på lördagen, så den redovisningen måste förberedas.



Idag ska vi boka biljetter till Vitryssland och skicka in våra pass för visum. Länge sen nu. Får fråga Åke, Bengt och Andrej om allt. Har glömt. Trodde väl aldrig att det skulle hända mig. ;) Livet har förändras - till det bättre då. Ska bli så roligt att åka. Men lite pirrigt också. Träffa alla vänner, många för Mathias att lära känna. Han ser fram emot det. Kul att få visa upp min underbara man för dem. Han som betyder allt för mig. Han är så fin. Han har mått bra hela vecka, så jätteskönt. Det verkar vara lagom för honom att jobba halvtid. Mjukstart. Önskar bara att jag också kunde tagga ner mitt tempo, men just nu är det omöjligt. Det måste bara gå, annars går det inte runt. Maj är en tuff månad. Troligtvis juni också. Men det rer sig nog. Jag har förtröstan på livet. På Gud. Han ser oss, ger oss. Vad vi behöver.



Nu kommer älsklingen hem från jobbet strax. Började vid 6 och skulle bara jobba tre timmar idag. Köpt med färska frallor. Kattmat också. Tur det, för Sigge står och skriker vid matskålen. Haha.



Trevlig helg med mycker kärlek!

Underbar helg

Den här helgen har varit ljuvlig. På alla sätt och vis. Mathias har mått bra, vilket innebär att jag också har mått bra. Vädret har varit fulkomligt perfekt, sol och varmt. Vi har hunnit med massa mys, sol, bad och bara njutit av livet tillsammans. Var på Salt i fredags och lagade mat med tonåringarna, grillade i lördags hos mamma och pappa för Jonas var hemma över helgen, varit i stan, gått långpromenad med Susanne, fixat lite hemma och så.. Det har verkligen varit en toppenhelg utan några krav. Igår stannade vi kvar vid kyrkan hela dan och lagade mat tillsammans och solade och badade för första gången. Susanne, Sanna och Adam kom ut en sväng och jag badade lite med barnen också, mysigt. De är så himla goa de där två!

Vi var på ögon i onsdags, det gick bra. De tror inte att det ska vara någon fara för Mathias med körkort och så, utan att synen antagligen kommer tillbaka, i alla fall det mesta. Lättnad för oss båda. Han behöver glasögon, men hur många människor har inte det?! Även om han gör allt för att slippa.. :) Han har fått börja jobba halvtid också, och det går mycket bättre! Det var lagom för honom, det var för jobbigt att gå tillbaka till fulltid efter hela den här röran. Inte så konstigt efter hur allvarligt sjuk de ändå trodde att han var ett tag där.

Nu ska vi snart iväg och göra vår första intervju för uppsatsen. Spännande. Måste läsa igenom lite innan så jag har koll. Ska bli underbart när vi får lämna in den och ta sommarlov! Längtar! :)

Orolig igen

Oron är tillbaka igen. Om den ens försvann. Lurade visst mej själv att tro att allt var lugnt, men ack så fel. Han hade ont i huvudet idag igen, jag tvingade honom att stanna hemma hos mej. Inte samma ont, men mej lugnar det föga.. Förhoppingsvis är det bara ögonen som spökar och att han ansträngde sig lite för mycket igår.. Men här ska inte tas några risker! Vi ska till ögon om en timme, så hoppas att de säger nått bra. Tur och skönt att vi hade det inplanerat sen innan. Känns som jag inte ens vet hur jag ska förhålla mig till det här längre. Som att nu får det vara nog, jag vill ha tillbaka vårt liv. Eller åtminstone tryggheten. Nu känner jag mej som ensammast i världen, måste vara stark men hur sjutton är man det när man känner sej som att man kämpar för allt i världen för att bara lyckas hålla näsan över vattnet? Jag vet att jag inte är ensam, men när det helt plötsligt inte går att prata med den som man alltid pratar med om allt så känner man sig ensam. Självklart kan jag prata med Mathias, men jag tror att jag gör honom en björntjänst genom att berätta om min oro. Mathias är mitt allt och det får inte hända honom något. Önskar sååå att det var jag som hade ett anurysm i huvudet. Skulle göra vad som helst för att byta med honom. På fullt allvar tror jag att när det här är över och vårt liv är tillbaka igen så kommer det inte finnas något kvar av mig - oron kommer att ha ätit upp mig vid det laget.

Annars inte mycket nytt idag. Skulle ha skrivit på uppsatsen, men bestämde mej för att baka bullar istället. Godare och roligare. Ikväll är det städ på LRF igen. Skönt att det snart är sommar i alla fall. Längtar efter att ha ett lite mer meningsfullt jobb, ska bli kul i sommar på Socialtjänsten.

Börja leva igen

Jaha, då har jag också skaffat mig en blogg.. Hade tänkt att inte skaffa en, men så blev det visst ändå. Så kan det gå. Det är väl bara att kapitulera inför teknikens under och nyheter. Även om jag väntat ett tag.

Känns som att luften har gått ur mig idag. Mathias blev friskförklarad igår, det är så underbart! :) Ingen kunde vara gladare än jag! Äntligen känns det som vi kanske kan gå tillbaka till någon form av normal vardag. Mathias har börjat jobba idag, så han är lycklig. Själv känner jag mig mest bara väldigt trött. Kanske inte så konstigt efter att ha levt i ett vaccum i 6 veckor. Äntligen har vår lilla bubbla som vi hållt andan i spruckit och blivit till något bra. Kanske kan vi börja leva nu igen? Känns som att det blivit ett hål i våren, som vi varit borta jättelänge. Men vad gör det nu när allt är bra!! Jag tror också att den här pärsen har stärkt oss så mycket, kärleken har växt och ömheten. Vi har kommit varandra ännu närmre och lärt värdesätta varandra på ett annat sätt. Så blir det nog när livet lixom hejdar sig som det gjort för oss. Så visst kommer det alltid något gott ur allt?! Vi är så tacksamma till alla som har brytt sig och stöttat oss, sånt betyder allt! Och många tacksamma böner till Gud för detta bönesvar.

Nu ska jag ut och så morötter, tomater och kryddor. :)