Orolig igen

Oron är tillbaka igen. Om den ens försvann. Lurade visst mej själv att tro att allt var lugnt, men ack så fel. Han hade ont i huvudet idag igen, jag tvingade honom att stanna hemma hos mej. Inte samma ont, men mej lugnar det föga.. Förhoppingsvis är det bara ögonen som spökar och att han ansträngde sig lite för mycket igår.. Men här ska inte tas några risker! Vi ska till ögon om en timme, så hoppas att de säger nått bra. Tur och skönt att vi hade det inplanerat sen innan. Känns som jag inte ens vet hur jag ska förhålla mig till det här längre. Som att nu får det vara nog, jag vill ha tillbaka vårt liv. Eller åtminstone tryggheten. Nu känner jag mej som ensammast i världen, måste vara stark men hur sjutton är man det när man känner sej som att man kämpar för allt i världen för att bara lyckas hålla näsan över vattnet? Jag vet att jag inte är ensam, men när det helt plötsligt inte går att prata med den som man alltid pratar med om allt så känner man sig ensam. Självklart kan jag prata med Mathias, men jag tror att jag gör honom en björntjänst genom att berätta om min oro. Mathias är mitt allt och det får inte hända honom något. Önskar sååå att det var jag som hade ett anurysm i huvudet. Skulle göra vad som helst för att byta med honom. På fullt allvar tror jag att när det här är över och vårt liv är tillbaka igen så kommer det inte finnas något kvar av mig - oron kommer att ha ätit upp mig vid det laget.

Annars inte mycket nytt idag. Skulle ha skrivit på uppsatsen, men bestämde mej för att baka bullar istället. Godare och roligare. Ikväll är det städ på LRF igen. Skönt att det snart är sommar i alla fall. Längtar efter att ha ett lite mer meningsfullt jobb, ska bli kul i sommar på Socialtjänsten.