Saga

Vår egen Saga. Alldeles sann och underbar. Jag kan bara sitta och titta på henne hur länge som helst. Alla miner, rörelser, ljud. Hon är ett livslevande underverk. Finaste bebisen i världen.

Det är bara kärlek.

v. 40 + 5

Idag har jag då gått över sex lååånga dagar. Undrar just hur många fler långa dagar det blir?

Vi åkte en sväng till lilla farmor igår. Hon blev glad men tyckte att jag var tuff och galen som åkte ända upp till henne i skogen. Alla andra verkar ha mer oro än vad vi själva har. På vägen hem körde pappa i massa gröpper och hålor så jag skulle skaka igång. Det hjälpte inte heller. Idag känns inte annorlunda mot någon annan dag, så gårdagskvällen gjorde varken till eller från.

Imorgon är det tolvskillingsmarknaden. Ska nog hinna med och gå på den också. Mathias hade planerat att gå på den med Bebis i vagnen och köra på alla människor. Han har tjatat om att han ska göra som alla andra, köra rakt fram oavsett vem som är ivägen. Men nu får han väl snarare bereda väg för mig och magen. :-)

Idag skulle det bli kanonväder. Det vill jag inte påstå att det är utanför mitt fönster i alla fall. Grått och blåsigt. Ska snart åka in till stan en sväng och fixa ett par småsaker. Åka upp till Mathias på jobbet och fördriva tiden lite här och där.

Hoppas på att Bebis ska komma ut i helgen. Vill ju att det ska bli en majbebis.

Varför inte idag?

Idag hade väl varit en bra dag att födas? Det tycker jag och Mathias. Men tydligen inte Bebis. Den 28 maj. Det har min kära farmor hoppats på sen hon fick veta att det var planerat nära hennes födelsedag. Hon fyller inte mindre än 80 år idag. Funderar på om vi ska åka dit ikväll, får se lite närmare. Hon skulle bli glad. Och mamma och pappa ska ändå åka. Och Bebis verkar inte vara på gång, så vi åker nog skulle jag tro.

Alla i vår föräldragrupp har fått sina bebisar nu. Utom vi. Då känns det ännu mer som att Bebis aldrig kommer att komma ut. Bara flickor som sagt. Får se om vi bryter trenden eller fortsätter på inslaget spår. Är så nyfiken på vem det är där inne!

Kom ut nu Bebis!

Bebis rum

Idag är det segt! Riktigt segt. Jag är trött och hängig. Känner mej orkeslös och tung. Stor som en elefant. Mathias jobbar långdag, trist. Då blir dagen ännu längre. Vill att Bebis ska komma nu. Av alla anledningar. Mest för att vi längtar så, så klart. Men det ska också bli skönt att få tillbaka sin kropp. Tänk att kunna sova på mage. Och att komma i sina skor, utan fötter som är supersvullna. Förhoppningsvis kunna dra upp jeansen längre än till låren också. Men vad gör man inte för sitt älskade barn!

Alla i vår föräldragrupp har fått flickor. Det par som inte fått än vet att det är en flicka för de har kollat. Så då återstår bara vi. Antingen får vi också en flicka och vår föräldragrupp blir en riktig flickgrupp, eller så får vi en pojk som får guldläge med alla flickor. :-) Det återstår att se!

Så här fint har Bebis på sitt rum!

Inget är som väntans tider.

Det uttrycket har jag numera hört cirka sjutusen gånger. Och det är sant. Jag bara väntar ju! Idag är det dag tre efter beräknat datum. Inga tecken på att Bebis verkar vilja komma ut. Trivs visst mycket bra där inne. Var på mvc igår igen, allt var fint. Fick en ny tid i nästa vecka, plus ungefärligt datum till förlossningen för eventuell igångsättning om Bebis inte gjort entré vid det laget. Vilket jag innerligt hoppas! Jag vill gärna slippa bli igångsatt. Trodde jag skulle vara lite mer lik min mamma i det, hon fick oss lite för tidigt. Verkar dock som att svärmor har lite för mycket att säga till om i det här, hon gick över tre veckor med alla tre.. hu.

Idag jobbar Mathias lååång dag. Jag vet inte vad jag ska hitta på. Skönt att det är fint väder så jag kan sitta ute lite åtminstone. Igårkväll när Mathias slutade köpte vi med mat och åkte ut i solen och satt oss. Sen var vi en sväng hos Mathias föräldrar. Min käre svärfar tyckte att jag skulle hoppa en halvtimme på stutsmatten som han tagit fram till Sanna och Adam. Kanske skulle funka! :-)

Nu ska vi tydligen snart få tillbaka vår bil. Innan helgen var det nya budet att vi skulle få en annan bil. Var och tittade på den i Västervik i fredags. Men igår blev det bestämt att vi får tillbaka vår. Med ny motor, plus allt annat som de hade bytt innan de insåg att motorn hade skurit. Bara allting löser sej så! Är rätt le på att behöva låna bil hela tiden. Även om vi har världens snällaste föräldrar som hela tiden ställer upp så känner jag mej så beroende av alla andra. Gillar inte det, i alla fall inte när vi har en egen bil. Svärfars bil har jag haft i två veckor minst nu, det är snällt det! Är ju lite svårt att ta sig någonstans med den här kroppshyddan..

Nu blir det nog en bok i solen på balkongen tror jag. Måste passa på att njuta, det skulle visst bli dåligt väder både imorgon och på torsdag.

Snart snart snart!

Nedräkningen fortsätter. Fem dagar kvar idag, förhoppningsvis. Men vi lär väl gå över och få vänta i all evighet. Även att det inte kan vara mer än max tre veckor kvar om jag går över, så känns det som en evighet! Tre veckor är ju inte mycket alls om man jämför med nio långa månader..

Igår var älsklingen min och jag ute och åt på Lilla Krogen. Vi ville göra det en sista gång bara vi två. Sen blir det ju inte lika enkelt kan jag tro, även om vi inte har direkt brist på potentiella barnvakter.

Försökte ta några foton på oss alla tre igår, gick med blandad framgång.. vi jämförde magar..

9 dagar kvar

Bebisen sprattlar och rör sig massor. Gör inte alltid skönt längre. Är hyfsat mycket kraft i sparkar och slag. Hicka lite nu och då också, stackars liten sväljer nog för mycket fostervatten. Magen gungar ofta av alla rörelser, det är roligt att sitta och titta på. Bebis har kilat in någon lämplig kroppsdel, förmodligen en liten fossing, innanför mina revben vilket ger ett härligt tryck både mot revbenen och ut i ryggen. Tack och lov känns det inte alltid, men när det känns så känns det rejält! Men jag uthärdar det sååå gärna, alltihop och lite till, bara Bebis mår fint. Tycker fortfarande att det är dags att komma ut nu. Bara 9 dagar kvar till beräknat datum idag. Än har jag inte kännt ett dugg. Det är så lugnt så, bara väntar. Det svåra nu är att hitta på saker för att slå ihjäl tiden. Den går ju så långsamt!

Något annat som är mindre kul är att vi har fullt med folk runt hela lägenheten. Utanför köksfönstret, på och utanför balkongen. Inte jättekul när jag är hemma hela dagarna. De håller på att skrapa och måla vindskivor och runt fönster och allt. Jag ska väl i och för sig vara tacksam över att de gör det innan Bebis kommit, för sen hade jag nog blivit galen på att ha dem här. Tycker att det jobbigt nu redan, så.. Rasmus vågar sig inte utanför dörren för att det står en stor skylift i trädgården som brummar och tydligt ser väldigt farlig ut. Själv vill jag gärna vara hemma åtminstone i mellanåt, men det känns som man är uttittad, även om de förmodligen inte bryr sig om vad jag gör. Förhoppningsvis blir de klara snart..

Igår var mamma och jag och hälsade på nya lilla kusinbarnet Eddie. Fin! Och alltid lika mysigt att träffa bebisar. Svårt att förstå att vi snart ska ha en egen, på heltid. Längtar!

Nu ska jag ta tag i den här dagen.