Konstgjord andning

Det var jag på igår. Ett avbrott i den hårda världen. Fyra väggar som skyddade. Där innanför kunde jag släppa. Om så bara för en timma. Andas. Men jag andas inte normal längre. Det har jag inte gjort sedan påsk. Grundtryggheten är borta. Den som alla - inklusive jag - tror att man har. En falsk navi trygghet som man vaggats in i sedan urminnestider: att ingenting drabbar mig. Men! Livet är sårbart! Skört. Och otäckt. Många erfarenheter som jag klarat mig bra utan. Som vi kunnat leva fint och lugn utan. Ska gå på konstgjord andning regelbundet. Lär mig andas själv igen. Vaggas in i en trygghet som fungerar hyfsat. Så att vi kan börja leva igen. Eller fortsätta där vi tog paus. För nu har vi pausat livet. Även om det utåt verkar normalt? Ser redan fram emot nästa andningshål.